Bandhavgarh

Vi lämnade Khajuraho strax efter att vi besökte de snuskiga templen och siktade mot Bandhavgarh, där vi hoppades på att få se tigrar.
Det var en ca 5 timmar lång bilresa med några småstopp längs vägen, varav ett för masala-te på ett hak i en liten by där folk inte verkade känna till begreppet turister. Maten lagades över öppen eld och luktade väldigt gott, men med våra klena magar vågade vi inte testa något annat än te. Folk var lite mer avvaktande än de har varit tidigare, men efter ett tag mjuknade de. En familj som hade smygtittat hela tiden med stenansikten när de satt vid sitt bord, skrattade och vinkade så det stod härliga till när de väl hade satt sig i trygghet i en rickshaw. Sedan gick färden vidare mot slutdestinationen. Ju närmare vi kom desto sämre blev vägen. Mot slutet körde faktiskt de flesta vid sidan av istället för på den, eftersom det var slätare där. Dock inte vår chaufför som glatt studsade fram. Väl framme välkomnades vi till våra stugor i djungeln av väldigt trevlig och hjälpsam personal och senare ställde de fram bord och stolar och dukade upp med te och kakor ute på gården. En stor skillnad mot tidigare platser var att det var jättemycket insekter. Skalbaggar, spindlar och till Christophers förtret, vårtbitare, dock var det ganska mycket svalare, eftersom monsunen hade dragit in över området en vecka tidigare. Indierna verkar inte tycka att det är så viktigt att veta temperaturer utan det räcker med att det är varmt eller svalt. När vi frågade en guide hur varmt det var gissade han på 15-20 grader, fast det i själva verket var runt 35.

Dagen efter gick vi upp 04:15 för att hinna med en kopp te innan första turen in i tigerreservatet. Helt inställda på att vi antagligen inte skulle få se några tigrar blev vi ganska förvånade när vi ca fem minuter in på den fyra timmar långa turen, fick se en hona med sina tre, åtta månader gamla ungar. Eftersom klockan var strax efter fem så var det tyvärr ganska mörkt och bilderna blev inte särskilt bra, men vi har bildbevis. Det blev inga fler tigrar efter det, men en hel del andra djur. Påfågel, apor, schakal, mungo, vildsvin, tre sorters hjort, biätare, bluejay, djungeltupp, stork, hökörn, ormörn, gam, färska spår av läppbjörn och en hel del annat. Resten av dagen drack vi te, spelade yatzy, åt mat och tog en promenad i närområdet.
Dagen efter tog vi en ny morgontur för att besöka lite gamla tempel på ett berg i reservatet, alla utom Christopher som valde att spendera morgonen på toaletten istället. Vi fick en väldigt trevlig guide och en lika trevlig chaufför. De körde oss så långt det gick, sen väntade en ganska lång promenad upp för berget. Vi fick se en staty av en sovande Vishnu och en hel hög med tempel och annat, vid ett av dem bodde det dessutom en präst som såg till att välsigna oss alla tre och satte en liten orange prick i pannan på oss. Det var en fantastisk utsikt över parken från toppen och vi satt ganska länge och bara njöt av den, innan vi började ta oss nedåt igen. På eftermiddagen blev det ytterligare en safari, utan tigrar men massor av andra djur.
Nästa dag var det bara att packa och hoppa in i bilen igen för en åtta timmar lång tur till Varanasi, en helt vansinnig stad och tydligen den heligaste i hela Indien, men det får någon annan skriva om.