De är otroligt lugna och stabila, även när de parkerat för en tupplur mitt på motorvägen. Indierna är förvånadsvärt tålmodiga med sina fyrbenta vänner. Jag har aldrig sett spår av frustration över bilköerna som de orsakar. Vi har också fått lära oss att de indiska korna inte alls är heliga, som vi alltid har trott. Men de är högt respekterade, eftersom indierna älskar mejeriprodukter. Köttet äts bara av gamarna (tyvärr! Jag skulle nästan döda för en hamburgare just nu)!
Våra rum var lite små och hade tråkig utsikt, så nu har vi blivit uppgraderade till den här utsikten och ett nästan dubbelt så stort rum.
Tågresan var helt fantastisk, även om stolarna var i hårdaste laget. Den var ca åtta mil lång och tog nästan fem timmar. Tidvis hade man kunnat hoppa av i farten och springa fram till nästa vagn. Hela tiden hade vi en grym utsikt över himalayas berg. När vi väl kom fram till hotellet blev vi emottagna av hotelldirektören som kom ut och skakade hand och hälsade oss välkomna. Nu sitter vi i loungen och dricker gin & tonic och lyssnar på en en kille som spelar flygel.
Det var en ca 5 timmar lång bilresa med några småstopp längs vägen, varav ett för masala-te på ett hak i en liten by där folk inte verkade känna till begreppet turister. Maten lagades över öppen eld och luktade väldigt gott, men med våra klena magar vågade vi inte testa något annat än te. Folk var lite mer avvaktande än de har varit tidigare, men efter ett tag mjuknade de. En familj som hade smygtittat hela tiden med stenansikten när de satt vid sitt bord, skrattade och vinkade så det stod härliga till när de väl hade satt sig i trygghet i en rickshaw. Sedan gick färden vidare mot slutdestinationen. Ju närmare vi kom desto sämre blev vägen. Mot slutet körde faktiskt de flesta vid sidan av istället för på den, eftersom det var slätare där. Dock inte vår chaufför som glatt studsade fram. Väl framme välkomnades vi till våra stugor i djungeln av väldigt trevlig och hjälpsam personal och senare ställde de fram bord och stolar och dukade upp med te och kakor ute på gården. En stor skillnad mot tidigare platser var att det var jättemycket insekter. Skalbaggar, spindlar och till Christophers förtret, vårtbitare, dock var det ganska mycket svalare, eftersom monsunen hade dragit in över området en vecka tidigare. Indierna verkar inte tycka att det är så viktigt att veta temperaturer utan det räcker med att det är varmt eller svalt. När vi frågade en guide hur varmt det var gissade han på 15-20 grader, fast det i själva verket var runt 35.
Dagen efter tog vi en ny morgontur för att besöka lite gamla tempel på ett berg i reservatet, alla utom Christopher som valde att spendera morgonen på toaletten istället. Vi fick en väldigt trevlig guide och en lika trevlig chaufför. De körde oss så långt det gick, sen väntade en ganska lång promenad upp för berget. Vi fick se en staty av en sovande Vishnu och en hel hög med tempel och annat, vid ett av dem bodde det dessutom en präst som såg till att välsigna oss alla tre och satte en liten orange prick i pannan på oss. Det var en fantastisk utsikt över parken från toppen och vi satt ganska länge och bara njöt av den, innan vi började ta oss nedåt igen. På eftermiddagen blev det ytterligare en safari, utan tigrar men massor av andra djur.I söndags kväll åkte vi ut på stab igen i Agra för att se Taj Mahal med vår guide som kändes lite som Indiens motsvarighet till Joe Pesci. Han var väldigt mycket för att berätta vad vi skulle fota och hur vi skulle posera på bilderna. "Look at this beautiful garden, now stand over here and take a picture". Det var tydligen någon slags festival den dagen, så vi slapp betala inträde och fick dela upplevelsen med tusentals indier. Det visade sig ganska snabbt när vi stod i kön att det inte var Taj Mahal som var den största attraktionen. Det var vi. Många kom och pratade och ville ta bilder med oss. Lite oväntat i en stad som ändå har ganska mycket turister under vinterhalvåret, men det är antagligen så att många indier åker till Agra för den här festivalen. Många av killarna blev väldigt förtjusta i våra damer och imponerade av min och Christophers längd.
Taj Mahal var faktiskt väldigt imponerande, vi fick dessutom gå ner i den riktiga gravkammaren, som normalt sett är stängd.
Efter det åkte vi tillbaks till hotellet och plockade med oss några kingfisher upp till taket där vi satt och tog det lugnt och lyssnade på staden. Första gången sedan vi kom hit som det var behagligt att sitta ute, visserligen var klockan runt tio på kvällen.
Tillgången till internet är väldigt begränsad, men jag ska försöka undersöka inställningarna för kommentarer. Visste inte ens att det gick. Jag har dessutom tänkt ladda upp lite bilder, vi har bara haft så späckat schema, så varje gång jag har försökt gå igenom det vi har fotat så har jag somnat.
Nu blir det tempel och gamla stan i Khajuraho.
Konstigt nog känns det som att vi har varit här ganska länge redan, trots att det inte ens är ett dygn ännu. Vi kom fram till hotellet och checkade in vad halv tre inatt. Det är en ganska bra bit över 40 grader på dagen (36 när vi landade kl 00:30 inatt), men bil och hotell med AC gör att det faktiskt går förvånansvärt bra ändå. Dock tycker Christopher att det är lite för varmt med jeans, och shorts verkar vara helt omöjligt att få tag på. Dessutom skulle det nog ha varit bra med lite solskyddsfaktor.
En rejäl försening från Bromma gjorde att vi missade flyget till Delhi från Bryssel. Efter att inte ha fått några klara besked blev vi till slut ombokade via frankfurt och beräknas komma fram till Delhi ca halv ett inatt lokal tid, istället för kl tio. Dessutom var planet till frankfurt 35 minuter sent så stress stress stress. Vi kan bara hoppas att de som ska möta oss i Delhi har fått mailet Christopher lyckades få i väg i Bryssel.
All packning ligger utspridd på sängen och Camilla kryssar av mot packlistan. Jag tror att vi har lyckats hålla igen ganska bra för det ser inte ut att bli några problem att få plats med allt. Snart dags för en whisky sen läggdags, 05:15 imorgon står taxin utanför. 
