O helga ko

Man kan egentligen inte skriva en reseblogg om Indien utan att nämna korna. Så här kommer ett koinlägg. Kor, de finns bokstavligt talat överallt här i Indien. I alla former. I städerna är de oftast magra och halta. På landsbygden ser de finare ut och vaktas ofta noga av sin ägare. Deras huvudföda verkar bestå av skräp. Kartong är en favorit. Ibland kan man se dem stå och mumsa med hela huvudet i en soptunna. De är otroligt lugna och stabila, även när de parkerat för en tupplur mitt på motorvägen. Indierna är förvånadsvärt tålmodiga med sina fyrbenta vänner. Jag har aldrig sett spår av frustration över bilköerna som de orsakar. Vi har också fått lära oss att de indiska korna inte alls är heliga, som vi alltid har trott. Men de är högt respekterade, eftersom indierna älskar mejeriprodukter. Köttet äts bara av gamarna (tyvärr! Jag skulle nästan döda för en hamburgare just nu)!
Hundar är tvärtemot korna inte särskilt respekterade. Nio överkörda hundar har vi skådat hittills. Man bryr sig inte ens om att slänga ner dem i diket när man kört över dem. Ett fåtal har gått i koppel, alla i bergen, där även okopplade hundar ser fräschare ut och till och med kan påminna om en riktig ras. Vi har sett många spinkiga valpar, och jag tror jag måste kolla igenom Peter och Camillas packning innan vi åker hem, så ingen har "råkat" slinka med. Vi passar oss dock från att klappa hundarna, även de fina, av rädsla för rabies. Såg en liten pojke bli biten i Varanasi och det såg riktigt otäckt ut.